Den undre är en mindre matta som jag vävde först för att få kläm på kanterna och hur hårt man ska slå. Det blå är påslakan som min man hade när vi träffades. Lite kul med minnen i mattan.
Först när jag planerade min väv, skrev vävsedel och räknade trådar. Tänkte jag göra en randig matta men jämna ränder och att mönstret kommer igen i slutet. Men sen tyckte jag det var för mycket att tänka på och att det skulle vara roligare att bara väva ur hjärtat. Blanda hejvilt. Jag besökte en kompis som bor strax norr om Dingle och fick hur mycket trasor som helst. Välja vad jag ville. Så även den mattan är minnen.
Nu återstår det att knyta frans och det finns ju några olika sätt att göra det på.
Det rosa ger en så mysig gammaldags känsla åt det vävda. Visst är det roligt att väva, och sedan klippa ner, så att man ser hur det blir? Och minnas med hjälp av gamla tyger, kan det bli bättre! Man lär sig mest genom att testa sig fram, och det finns mycket att upptäcka!
SvaraRaderaVilken fin matta du vävt!
SvaraRadera